I veckan har jag återigen fått möjligheten att vara så kallad bedömare på utbildningen i räddningstjänst för brandingenjörer, RUB. Denna gång med årskull 2022. Jag möttes som alltid av deras diskussionsvillige lärare Stefan Svensson inför studenternas första insatser med att leda två styrkor. De studenter jag hade förmånen att följa gjorde ett bra jobb trots att de bara gått ungefär två månader av utbildningen.

Det för mig mest givande är de individuella samtalen efteråt. Då får man tillsammans, bedömare och student, reflektera över insatsen och den individuella prestationen. Det blir, och ska vara, mer av ett coachande samtal än ett bedömande dito. Varför blev det som det blev? Vad var framgångsfaktorerna? Vilka tuvor blev orsak till eventuella dikeskörningar? Hur kan individen jobba vidare med dessa erfarenheter under året?

Jag vill hävda att de samtalen ger mig som yrkesverksam oerhört mycket tillbaka. Jag tvingas stånga mina tankar och motivera mina ställningstaganden mot en vetgirig och sunt ifrågasättande student. Det är en väl så bra kompetensutveckling för mig som vilken vanlig kurs som helst. Så värdefullt. Jag hoppas självklart att jag uppfattas åtminstone ge en del så mycket till studenterna i coachning och vägledning ur mitt personliga perspektiv.

Jag fortsätter att driva min tes att det som brandingenjörerna har som unik kompetens inom de traditionella räddningstjänstrollerna är att de inom ramen för sina ingenjörsstudier från dag noll konstant har tränats i att problematisera och att systematisera. Det är den kompetensen de ska ta med sig ut i yrkeslivet, inte bara bakom skrivbordet utan även ut på skadeplats. De ska använda, tillämpa och utveckla sin förmåga att problematisera på olyckor. De ska utnyttja kunskapen till att sätta olyckan och förloppet i en systematisk kontext för att på det definierade problemet sedan kunna applicera lösningar från en sakkunskapsbank och samtidigt ha ingångar till problemet för flera alternativa lösningar.

Nu menar jag inte att ingen annan kompetens inom räddningstjänsten har förmågan till att problematisera eller systematisera men det unika är att brandingenjörerna har det som fundamental grund för hela sin utbildning och träning. Det är heller inte en tanke om människovärde i detta, något som skulle ställa kompetensprofiler mot varandra. Tvärt om! Är vi tydliga med vad vi förväntar oss av olika kompetensprofiler blir det en fantastisk utgångspunkt för att de ska kunna komplettera varandra och tillsammans bidra till helheten.

Jag ser fram emot att få komma tillbaka till Revinge och studenterna där. I vår är återbesök bokade och jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle få vara med i samma roll under deras "slutövning" i höst för att se hela utvecklingskurvan.