|
|
Min älskade fru heter AnnChristin. Henne träffade jag för första gången på centralstationen. Varför vi var på samma plats vid samma tillfälle kan bara Gud svara på. Vi förlovade oss i Oslo den 28 oktober 2001. Vi lämnade ett höstruskigt Skåne för att mötas av ett soligt Oslo som bara för den dagen passade på att skrämma iväg alla regnmoln. Den 29 maj 2004 stod bröllopet med vigselgudstjänst i Byarums kyrka och efterföljande fest i Betelkyrkan i Vaggeryd. En helt underbar dag! AnnChristin jobbar just nu på enn byggvaruhandel i Vaggeryd. Vi bor idag tillsammans i ett hus i Jönköping. AnnChristin har många härliga sidor. Hon har också myntat uttrycket "Måste man alltid göra allting så länge?" |
|
Den 2 mars 2005 kom AnnChristins och min älskade lilla Maja till världen på förlossningen på länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Hon vägde 4130 gram och var 50 cm lång. Två dagar senare kom hon hem med oss och är nu helt och hållet mammas och pappas ögonsten. Nu har hon blivit stora tjejen. Hon springer omkring som en tok här i huset och undersöker allt som kan finnas att lära sig. I augusti började hon på Älgstigens förskola och avdelningen Rönnbäret. |
|
Min pappa hette Lars-Olof och tillbringade sin sista tid som pensionär. Han hette egentligen bara Lars och Olof var andranamnet. Men eftersom han själv ville ha ett dubbelnamn gick han i smyg in i pappa prästens kyrkböcker och ritade in ett bindestreck. Åtminstone säger sägnerna detta. Hur mycket sanning det är i detta vet jag inte, och det är en hemlighet han tog med sig till sin Herre,
Innan pappa pensionerades var han först skeppskonstruktör (utbildad civilingenjör i skeppsbyggnad) på ett varv i Göteborg. Men lagom innan varvskrisen nådde Sverige sadlade han om och omskolade sig till lärare. Han undervisade sedan på Kongahällagymnasiet i matematik och teknologi. Parallellt med sin lärarroll var han också kantor i Kareby kyrka utanför Kungälv. |
|
|
Mamma heter Elisabeth. Hon föddes, enligt egen utsago, i tretton år på Hönö i Göteborgs norra skärgård. Det var i mina ögon en extremt lång förlossning, men det kanske var så på öarna förr i tiden. Numer är även hon pensionär, men innan dess har hon i många år arbetat som mellanstadielärare på diverse olika skolor. Mamma var den gamla hederliga sortens lärarinna som älskade att berätta, att i ord levandegöra de olika ämnena. Tänk att få följa med i berättelserna om Karl XII eller hur Islam spred sig över den Nordafrikanska kontinenten. Nog kan det bli spännande alltid när mamma sätter den sidan till. Sådana lärare finns det knappt kvar några idag och det är synd, tycker jag. |
|
Min äldsta bror heter Jonas, eller "bruschan" som jag kallade honom när jag var liten. Jonas är 15 år äldre än mig och därmed en riktig storebror. Jonas arbetar idag med prehospital akutsjukvård inom ambulansverksamheten i Halland, vilket är något av en drömsits för honom. Jonas har dessutom nyss flyttat samman med sin fästmö Helena till ett, enligt utsago, gigantiskt hus utanför Kungsbacka. Nästa steg tas den 5/1 2007. Det är nog skönt för Jonas för han har haft så svårt för att kalla Helena för flickvän när båda är över 40 år?
Jonas har åstadkommit en av de berömda journalgrodorna från Varbergs sjukhus. Eller egentligen är det inte han utan den läkarsekreterare som skrev ut journalen. Istället för att skriva "patientens tillstånd försämrades kraftigt varvid doktor Högberg tillkallades" vände sekreteraren på meningen och i journalen kan man läsa "doktor Högberg tillkallades varvid patientens tillstånd kraftigt försämrades"... |
|
|
Min äldsta syster heter Anna och är 14 år äldre än mig. Hon framlever från hösten sina dagar som stödpedagog. Inte heller Anna är ensam utan i hennes liv finns också maken Bengt (eller Ben som han kallas pga sitt brittiska ursprung) samt barnen Philip och William. Annas familj är internationellt präglad. Anna kommer från Sverige, Ben från Storbritannien, Philip är adopterad från Colombia och William är adopterad från Sydkorea. Fyra flaggor vajar stolt i fönstret där i radhuset. Och det är full rulle hela dagarna. |
| Min yngste bror heter Per och har är 12 år äldre än mig. Numer bor han i sitt superidyliska hus i Ljungskile. Ett hus som han köpte som en penningplacering och som ett fritidsprojekt. Jag är fortfarande stum av beundran eftersom han helrenoverat huset själv. Tillsammans med sin fästmö Helena (det är tydligen ett populärt namn att få in i familjen) har han gått o pulat, lagt in nya golv, målat om, renoverat badrum och kök, klippt gräsmattor... Dessutom jobbar han heltid som kyrkomusiker i Backa församling i Göteborg. Per är en riktig konstnär in i själen. Det är underbart att ha en sådan i famlijen. Dessutom har Per en osedvanligt konstig dygnsrytm. Att få eBrev postade 03:48 är inget ovanligt. |
|
|
Sofia är min yngsta syster och hon är "bara" 7 år äldre än mig. Hon framlever sina dagar i Stockholm tillsammans med sambon Robert, coolegrabben Einar och dessutom lilla Astrid. Sofia jobbar annars som socionom inom socialförvaltningen i Stockholms stad och handlägger vårdnadsärenden, om jag inte förstått saken fel. När Sofia pluggade på socialhögskolan i Göteborg skrev hon, som alla andra, en avslutande uppsats. Det gjorde hon på familjens då ganska nyinskaffade dator. Det var på den tiden när programmen var i DOS-miljö och användarvänligheten inte var så välutvecklad. En dag hade Sofia suttit och skrivit en hel dag, hälften från ströanteckningar och hälften direkt från huvudet. På kvällen ville hon ha hjälp att foga ihop den skrivna texten med tidigare delar av rapporten och hon bad då lillebror om hjälp. Det som lillebror dock inte visste var att inget av arbetet var sparat tidigare under dagen. Så med tre enkla knapptryck lyckades lillebror radera hela dagens arbete. Från Sofia kom det bara en kort order: "Du skriver, jag dikterar!" |
| Vill man träffa en riktig krutgumma skall man träffa min mormor. 95 år gammal är hon helt klar i knoppen. Hon bor numer på ett äldreboende. Det blev lite stort att bo själv i en fyra. Visst, kroppen är lite sliten, men vad kan man vänta av en nästan hundra år gammal kropp? Mormor har varit en mysig tant hela mitt liv och alltid funnits till hands för att stötta och som samtalspartner. Hon är för go' helt enkelt. Ibland ringer hon och "vill bara höra rösten". Ibland kan man ringa upp bara för att snacka lite skit. Och där finns hon! Underbart! |
|